Nej, du håller inte på att bli dement – din hjärna renoverar bara (och den blir klar!) Du står mitt i köket. Kylskåpsdörren är öppen och kylan slår emot dina ben. I din hand håller du ett paket smör, men du har ingen aning om vad du skulle göra med det. Skulle du baka? Göra en macka? Ställa in det eller ta ut det?
Sekunderna tickar. Det blir blankt.
Till slut stänger du dörren och går därifrån med en gnagande känsla i magen. Det här var tredje gången idag. I morse glömde du namnet på kollegan du jobbat med i fem år. Igår letade du efter glasögonen som satt på huvudet.
Tanken smyger sig på, kall och obehaglig: Håller jag på att bli dement? Är det så här det börjar?
Du kan andas ut. Sannolikheten att du drabbats av tidig demens är försvinnande liten. Däremot befinner du dig sannolikt mitt i en av de mest omfattande ombyggnationer din hjärna någonsin kommer att gå igenom. Det kallas för den menopausala transitionen.
Det känns som att hjärnan har checkat ut, men sanningen är att den jobbar hårdare än någonsin. Den kalibrerar om sig.
Den här artikeln är till för dig som känner att du tappat skärpan. Vi ska gå igenom vad som faktiskt händer innanför pannbenet, vad den allra senaste forskningen säger om "klimakteriehjärnan" och varför du faktiskt kommer ut på andra sidan – kanske lite annorlunda, men precis lika skarp.
Det tysta symptomet vi skäms mest för Vi pratar gärna om vallningar. Vi kan skämta om torra slemhinnor och humörsvängningar med väninnorna över ett glas vin. Men rädslan för att tappa förståndet håller vi ofta för oss själva. Det rör vid vår djupaste identitet. Vem är jag om jag inte längre är den snabba, effektiva problemlösaren?
